Söndagsutflykt

Ett slott i Skarhult

Idag kände maken och jag att vi måste ut och göra något. Att stanna hemma var rena sömnpillret. Maken satt och läste en bok. Och somnade. Jag satt vid datorn. Och somnade. Ut med oss! När vi var färdiga att ge oss iväg, hade det givetvis börjat regna. Det fick bli en bilutflykt genom det skånska landskapet.

Det finns en hel del roliga ortsnamn. I eftermiddag passerade vi igenom Skarhult, Kungshult, Slogstorp, Ö Strö och Hammarlunda. Och vi såg en vägskylt som visade vägen mot Tängelsås.

En mölla i Hammarlunda

 Jag vill minnas att vi var ute på bilutflykter, när jag var liten. Vad jag tyckte om dem då, det minns jag inte. Idag är de trevliga barndomsminnen. Jag minns även att vi, när vi körde upp till Småland, gjorde avstickare från de stora vägarna för att en del av vägen köra mindre vägar, grusvägar, och när man gör så kan man få se riktiga små pärlor i det svenska landskapet. Ibland är det värt att låta färden ta lite längre tid.

Just idag var Gustav inte helt med på noterna. Efter en stund i bilen ville han åka hem. Och den unge mannen har koll. Jag tror att han har en inbyggd kompass. Det går inte att säga att vi kör hemåt, om vi verkligen inte gör det. Gustav synar den bluffen direkt. Denna egenskap hos honom upptäckte jag redan när han var 2,5 år gammal och jag hämtade honom på förskolan på eftermiddagarna. Vi var ofta ute och gick i någon timme efter hämtningen och vände jag hemåt märkte Gustav det direkt. Ville han fortsätta vara ute, protesterade han. Och han märkte kursändringen mot hemmet även om vi var på platser där vi aldrig varit förut.

Vindkraftverk såg vi många

Apropå pärlor... Vi körde genom Torna Hällestad på vägen hem. En skylt visade mot Boklundens restaurang och vi blev nyfikna och tog en liten omväg. Boklundens restaurang ligger alldeles invid Trollskogen och dit vill jag åka igen för att ta en tur i skogen och fotografera de helt otroliga träden som finns där. När man ser träden, förstår man varför skogen heter Trollskogen.