fredag 3 november 2017

Bästa ölet

Öl är gott. Det har jag tyckt sedan jag var liten. Jag fick ibland smaka på mammas och pappas mellanöl till helgmiddagarna. När jag var sju år, var vi på semester i Österrike. En kväll fick servitören i hotellrestaurangen se att jag drack de sista dropparna ur mammas ölglas. Han kom snart tillbaka med ett litet glas, till brädden fyllt, med öl till mig. Jag vill minnas att jag fick lov av mina föräldrar att dricka upp det.

För lite mer än 20 år sedan drack jag Fuller's London Pride för första gången. Det är sedan dess min absoluta favorit, när det gäller öl. I år har jag även upptäckt att det finns en Fuller's ESB på Systembolaget och den är även den mycket god.

Förra julen fick jag ett stort paket i posten. Det kom från min vän, John, som bor i London. Vi har känt varandra i mer än 25 år vid det här laget. I paketet låg diverse godsaker, bland annat en flaska Vintage Ale från Fuller's. Den har stått i hyllan i köket sedan dess och jag har väntat på ett tillfälle att öppna den.

Det tillfället presenterade sig härom veckan, en torsdagskväll, när Jörgen och jag åt kokt potatis, ägg och matjessill till middag. Sådan mat kräver en öl och det var den enda öl jag hade hemma. Den var utsökt god och den passade utmärkt till sillen. (Helt oplanerat kan det inte ha varit att ölet skulle smakas på, eftersom jag hade ställt in flaskan i kylskåpet.)

Jörgen sökte efter den på nätet och den finns att köpa i Fuller's onlinebutik ... till priset £16 per flaska (500 ml). Jag skulle nästan vilja påstå att det är den faktiskt värd!

Sista helgen i oktober

Ska det bli en tradition att Jörgen och jag reser bort den sista helgen i oktober? Vi har gjort det varenda år hittills. Vid två tillfällen, med andra ord. Förra året blev det Kalmar och i år Simrishamn.

Det är en idealisk helg att resa bort. Det är inledningen (nästan) på mitt höstlov. Även om jag jobbar måndag och tisdag i veckan därpå, så är det i alla fall elev- och lektionsfritt, vilket innebär att jag kan släppa jobbet helt och hållet den helgen. Dessutom är det den helgen vi ställer om klockan från sommartid till vintertid, vilket ineebär att man får en timme extra.

Under det senaste året har vi konstaterat att Simrishamn har en särskild dragningskraft på oss. Jag har tappat räkningen hur många gånger vi har varit där. Vi tycks hamna där vare sig vi har planerat det eller inte. Det kanske inte är så konstigt att det var dit vi bestämde oss för att åka.

Vi valde att bo på Kockska gården. Det ligger centralt. Jag har bott där förut och mitt bestående minne därifrån var de vita sofforna framför en öppen brasa nere i receptionen. Vi hade inte bestämt något ställe att äta på till fredagskvällen men till lördagen hade vi bokat ett bord på Hotell Svea. Det ska ju ha gott rykte.

På fredagskvällen gav vi oss ut på jakt efter ett matställe. Vi hamnade på Hickory's Bistro och det var en lyckträff. Mycket trevlig miljö och personalen var ännu trevligare. Jörgen beställde en tartar till förrätt och ville ha en öl till den och absolut inte en öl som smakade "fruktigt". Tjejen, som serverade, rekommenderade en öl och när Jörgen smakade på den, konstaterade han lite misstänksamt att den smakade grape ... men till förrätten passade den alldeles utmärkt. Till varmrätt beställde Jörgen Svamp- och kaninarancini, som är något i stil med friterad risotto, och jag beställde Bistrons hamburgare.

Varmrätten lät vänta på sig. Jag tittade på klockan vid ett tillfälle, när jag tyckte att vi hade väntat länge (jag var hungrig, eftersom jag inte hade ätit någon förrätt) och efter det väntade vi i ytterligare 45 minuter. Maten var emellertid värd att vänta på och det gick ingen nöd på oss, eftersom vi trivs så bra i varandras sällskap. Jörgen fick sitt vinglas påfyllt och sedan kom maten, som var alldeles utsökt god. Servitrisen bad om ursäkt för att vi hade fått vänta (och drog av kostnaden för Jörgens andra glas vin och min andra Cola, när det var dags att betala). Kocken kom ut till bordet och bad om ursäkt. Jörgen bytte även några ord med honom, när vi gick, och det var något som helt enkelt hade gått fel med vår beställning. Det spelar dock ingen roll. Vi kommer att gå dit igen. God mat och gott bemötande, det vill vi gärna ha igen.

På agendan för lördagen stod Haväng och Åhus. Vi lyckades missa Haväng på väg norrut, så det blev Åhus först. Det var inte mycket på gång i den staden, mest regnigt och blåsigt. Vi gick en kort promenad och tittade sedan in i kyrkan, som är riktigt fin. Därefter körde vi ut till Äspet för att gå en tur i skogen. Det regnade, som sagt, så vi dukade upp vår picknick i bilen, och medan vi satt och åt, skingrade molnen sig.


Att omge mig med träd är, som Jörgen konstaterade för en dryg månad sedan, som terapi för mig. Och när solen skiner från en blå himmel, så funkar terapin ännu bättre.

På vägen tillbaka till Simrishamn såg vi till att inte missa Haväng igen. Det var ett bombardemang utan dess like på Ravlunda skjutfält. Det är säkert 20 år sedan jag var vid Haväng senast men jag tänker inte låta det gå lika länge till nästa gång. Jag vill åka dit en solig sommardag, vara där tidigt på morgonen och sedan stanna hela dagen.


Middagen på lördagskvällen ska jag inte orda mycket om. Det räcker med att säga att Hotell Svea inte levde upp till sitt goda rykte och att jag inte ser att jag kommer att äta där igen inom överskådlig framtid. Maten motsvarade ungefär den, som serveras på en bättre kvarterskrog i Malmö och mina förväntningar var högre ställda än så.

På vägen hem på söndagen stannade vi till i Örups almskog, som visade sig ligga alldeles söder om Tomelilla. Det hade jag ingen aning om! Jag har varit där vid två tillfällen tidigare, en gång på 1970-talet, när det fortfarande var en välmående almskog, och en gång sommaren 1991, då det inte fanns någon skog att tala om, bara stora, döda almar.

Jag måste säga att jag inte alls kände igen mig den här gången. Några almar, vare sig döda eller levande, kunde jag inte se. Däremot fanns det stora, fina ekar. Det var blött och lerigt. Stigen var knappt synlig och tycktes användas mer av hjortar än människor av spåren att döma.

Det var en blåsig men solig söndag och vi avslutade vår tur med en liten picknick under en stor ek i solskenet.

Äntligen Titanic

Just nu kommer jag inte ihåg, när jag första gången hörde talas om att Titanic The Exhibition skulle komma till Örebro sommaren 2017. Jag hade i tankarna att åka till Örebro med barnen men det kändes lite för långt bort. Under sommaren var det någon som på Facebook uppmärksammade mig på att utställningen skulle komma till Malmö under hösten/vintern. Örebro slogs ur hågen och siktet ställdes in på Malmömässan och höstlovet.

Efter lång, lång väntan var dagen äntligen här. Jag hade köpt biljetter till klockan 11 och vi var på plats tjugo minuter för tidigt. Det var inte så mycket folk, så vi kunde gå in meddetsamma.


Det första stoppet var ett fototillfälle. Alla sällskap fick ställa upp sig på landgången och fotograferas. Kanske var det så det gick till för en del, som gav sig iväg med Titanic 1912? I normala fall tycker jag att dylika jippon är enbart jobbiga och de går bara ut på att tjäna pengar på besökarna. Den här gången kändes det dock helt okej. Vi ställde upp oss för fotografering och ja, jag köpte fotot, när det var dags att gå hem.

Därefter utrustades vi med våra audioguider och sedan var det bara att följa den "snitslade" banan genom utställningen, som består av stora fotografier samt montrar med olika föremål. De flesta föremålen har inte varit ombord på Titanic utan kommer från systerfartyget Olympic.

Många levnadsöden skildrades. Vid ett par tillfällen tyckte Oskar att det var lite väl sorgligt, trots att han är så insatt i hela skeendet. Jag tror att vi fick se klockan, som jag tidigare har berättat om här och det var ju lite speciellt.

På det hela taget en mycket välorganiserad utställning med mycket information, bland annat om de personer som filmen Titanic av James Cameron löst bygger på. I det sista rummet finns tavlor med namnen på alla som omkom, när fartyget förliste. Det tar cirka 75 minuter att gå igenom utställningen och jag måste säga att jag är imponerad av att barnen orkade med det.

Det blev ett stopp i souvenirbutiken och därefter lämnade vi mässhallarna för att äta lunch innan det var dags att åka hem.


fredag 20 oktober 2017

Att tvätta på fredag kväll - igen!

Andra veckan i rad ägnar jag fredagskvällen åt veckotvätten. Jag hade inte alls tänkt göra så den här veckan men det blev så i alla fall. Det var så skönt förra helgen att inte behöva lägga tid på tvätten. När jag kom hem från jobbet i eftermiddags, kollade jag om det var ledigt i tvättstugan. Det var det inte just då men väl en timme senare.

Nu är klockan snart halv åtta på kvällen och jag ska gå och hämta det sista i tvättstugan. Och sedan är jag tvättfri resten av helgen! Hurra!!!

onsdag 18 oktober 2017

Jag - vi - måste bli tydligare

Måndag kväll:
Gustav: Mamma, vad ska i tvätten?
Jag: Allt utom dina långbyxor. Du kan ha dem i morgon igen.
Oskar: Gustav! Du ska lägga allt utom långbyxorna i tvätten!

Tisdag morgon:
Jag: Gustav, var är dina långbyxor?
Gustav: Jag lade dem i tvätten.

lördag 14 oktober 2017

Att tvätta på fredag kväll

Den bästa tidpunkten på hela veckan infaller, när jag sitter i bilen på väg hem från jobbet på fredag eftermiddag. Arbetsveckan är äntligen över och helgen börjar. Att denna tidpunkt dessutom infaller redan kl 13:35 är ju inte helt fel.

Igår morse gick jag till tvättstugan och kollade, om jag kunde byta veckans tvättid från söndag morgon till fredag eftermiddag. Det gick, så det gjorde jag.

Det är ju på många sätt helt vansinnigt att göra hela veckotvätten på fredagskvällen. Då ska man ha fredagsmys och tacomiddag med familjen. Men det går ju att göra undantag. Jag har tur som har barn som utan knot accepterar mina nycker.

Denna veckas fredagseftermiddag och kväll såg ut så här:

Jag kom hem från jobbet vid kvart över tre. På vägen hade jag stannat i Sjöbo för att handla, i Dalby för att hämta barnen på skolan samt hemma hos mina mamma för att hämta en stor gryta, två flaskor vin och en lampa.

Väl hemma fick jag igång de två första maskinerna med tvätt och sedan la jag mig i sängen med datorn ... och somnade i en kvart-tjugo minuter. Jag vaknade några minuter innan Jörgen ringde på väg he från jobbet. Han höll mig sällskap i telefonen medan jag gjorde eftermiddagens andra tur till tvättstugan. Samtalet bröts väl en tre-fyra gånger. Huset jag bor är som en bunker, när det gäller mobilsamtal.

Efter tredje turen till tvättstugan blev det en snabb middag. Det fanns rester över från ett par middagar den här veckan.

Fredag betyder att barnen ska ha popcorn, vilket Oskar påminde mig om så snart middagen var avklarad.

Lagom till klockan 20, då Doobidoo började, var jag klar i tvättstugan. Då blev det lite fredagsmys framför TVn. Oskar orkade inte hålla sig vaken genom hela Doobidoo utan valde att gå och lägga sig. Jag halvslumrade igenom Skavlan och fick sedan Gustav och mig själv i säng.

Orkade väl läsa en eller två sidor i The remains of the day innan jag somnade för natten.

Även om det kanske inte är det roligaste att tvätta en fredagskväll, så är det mycket skönt att ha veckotvätten avklarad och inte behöva tvätta tidigt på söndag morgon, som planen var från början.

fredag 13 oktober 2017

Att säga "Jag älskar dig"...

... utan att använda just de orden kan göras på många olika sätt.

Det kan göras så här:

- Jag kör in om Systembolaget och köper en flaska vin, så behöver du inte ge dig iväg i morgon förmiddag.

I morgon ska jag laga middag till min pappas födelsedagsfirande. På menyn står Boeuf Bourguignon och en av ingredienserna är vin.

Vinet att dricka till måltiden är redan införskaffat. Tack, mamma!

Jag hade tänkt åka in en sväng till stan i morgon förmiddag och fixa matlagningsvinet men nu behöver jag inte göra det, tack vare Jörgen, som gjorde det på väg hem från jobbet.

söndag 8 oktober 2017

Mycket som är bra också

Även om det finns det som är jobbigt i livet, så finns det också mycket som är bra.

En solig söndagsmorgon, som ser lite kylig ut, när jag tittar ut genom köksfönstret.

Att vakna bredvid barnen och inte behöva rusa upp.

Höra barnen argumentera sinsemellan för sin sak över några Skittles, som blev över i Oskars godisskål igår kväll.

Att baka kanelbullar och se degen jäsa precis som den ska. (Enligt lagen om alltings jävlighet borde den inte göra det, men det gör den. Pilutta dig, lagen!)

lördag 7 oktober 2017

En bra och produktiv dag

Även om det har varit en jobbig dag känslomässigt, så har det varit en bra dag. Jag har varit på språng sedan tidigt i morse och hunnit med mycket av det som behövt göras, dock inget jobbrelaterat.

Jag har varit inne en snabb sväng i stan för att byta två tröjor, som jag köpte till Gustav igår eftermiddag. Han är längre än vad jag vill erkänna för mig själv, så tröjorna var korta i ärmarna, när han provade dem. Som tur var fanns de kvar i en större storlek, så att det gick att byta.

Jag har tvättat veckans tvätt. Det finns fortfarande lite att sortera in i bryråerna med det som ska strykas är struket.

Jag har varit och handlat två gånger. Det var för mycket, som skulle med hem, för att jag skulle orka ta allt på en gång.

Jag har dammsugit i barnens rum. Jisses, vad det var på tiden. Jag har dammsugit i  köket, i hallen samt i mitt sovrum. Jag har plockat bort (nästan) allt som samlats på matbordet i vardagsrummet samt dammat och plockat på skänken i samma rum.

Oskar och jag fixade hemmagjord pizza till middag. Den blev god. Han åt så att jag trodde att han skulle spricka.

Kvällen avslutades med dusch och hårtvätt för samtliga och på det lite VM-kval på TV.

Det är något fel med tillvaron...

... när jag har dåligt samvete över att jag städar, handlar, tvättar och fixar med barnens kläder en lördag. Inte dåligt samvete för att jag inte är med barnen (det hade varit förståeligt) utan för att jag inte sitter och jobbar.

... när jag är så trött på kvällarna efter en dags jobb och efter dagsverket som följer efter jobbet (middag, disk, läxläsning) att jag somnar samtidigt som barnen i stället för att sätta mig och jobba vilket leder till att jag har dåligt samvete på helgen för att jag inte har hunnit göra allt jobbrelaterat jag känner att jag borde ha fått gjort under veckan.

... när jag känner att jag inte vill/hinner/orkar göra roliga saker, eftersom det finns rättning, bedömning, planering, sortering som väntar på att jag ska ta itu med det. Och om jag trots all gör något sådant, något roligt, önskvärt, som brukade ge mig positiv energi, så dyker det dåliga samvetet upp igen. Jag har ju slösat bort värdefull tid!

... när jag har huvudvärk var och varannan dag och känner att det gör ont att andas och ont i hjärtat, när jag kommer in på jobbet.

... när jag går och frågar Gustav om han vill ha rostat bröd och går ut i köket och har glömt hans svar eller när jag ska säga en elevs namn och det bara är som bortblåst eller när jag ska skriva ut något på jobbet och plötsligt inte vet hur jag ska göra.

... när jag står i tvättstugan och hänger tvätt medan tårarna trillar.

Nej, då är det något fel med tillvaron...