Läsdagbok 4:e kvartalet 2013

Oktober

• Lillebror och Karlsson på Taket av Astrid Lindgren
• Pippi Långstrump av Astrid Lindgren

November

• A question of blood av Ian Rankin
• Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
• Midvintermord och andra kriminalhistorier av M-A Knutas & A Nyberg (red)
• I namn av de mina av Martin Gray (orig. titel: Au nom de tous les miens)
• Vad är det som kliar? Parasiter - dokument inifrån av Nicola Davies (orig. titel: What's eating me?)

December

• Happy Holiday av Bodil Sjöström
• Handen : ett fall för Wallander av Henning Mankell
• En orolig grav av Elly Griffiths (orig. titel: A dying fall)
• Bad boy av Peter Robinson (orig. titel: Bad Boy)
• Mörka domäner av Val McDermid (orig. titel: A Darker Domain)

Det blir fortfarande mycket barnböcker men jag har även tagit mig tid för egen läsning de senaste månaderna. På barnbokssidan hittade vi en fantastisk bok på biblioteket i november. Den handlar om parasiter och heter Vad är det som kliar? Faktaspäckad men ändå lättläst. Gustav tyckte mycket om den och det gjorde även jag. Boken tog upp både endo- och ektoparasiter och deras livscykler och överlevnadsstrategier.

En annan stark läsupplevelse var Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Det är berättelsen om Rosenbergs föräldrar, deras upplevelser under Andra världskriget, hur de kom till Sverige och etablerade sig här. Det var inte helt lätt att komma in i boken men jag är så glad att jag inte gav upp.

Totalt läste jag 41 böcker under 2013 (att jämföras med 45 böcker under 2012).

Sista dagen 2013

Barnen gillar att åka tåg. Barnen gillar att hälsa på morfar. Idag kombinerade vi dessa två och tog tåget till Malmö för att äta lunch med morfar. Det var både trevligt och gott!

På Triangelns station träffade vi på denna vackra björn.

Skadegörelse...?

Igår kväll visslade det till i mobiltelefon och jag påmindes om att det var dags att besiktiga bilen klockan 11:10 idag. Det hade jag helt glömt bort - eller kanske förträngt med tanke på hur förhatlig denna årliga tilldragelse är.

Min bil fick nästan en OK-stämpel men bara nästan. Strålkastarna var, om jag förstod rätt, repiga vilket gör att de ger mycket dåligt ljus samt bländar mötande trafik. Det förklarar varför jag har tyckt att ljuset har varit uselt den senaste tiden.

Bredvid mig vid kassan på bilbesiktningen stod en man som hade en firma som bland annat polerar bilstrålkastarglas. Jag fick telefonnumret dit och så fort jag kom hem ringde jag och bokade en tid till sen eftermiddag.

Det tog cirka 45 minuter att få felet åtgärdat. Killen, som utförde uppgiften, sade att glasen varit mycket illa åtgångna och att de såg ut som om de hade utsatts för skadegörelse. Jag har mina misstankar om var det i så fall kan ha skett och kommer att vara uppmärksam på mina bilstrålkastarglas skick framöver.

När jag körde hem, var det helt otroligt vad mycket ljus det kom ur bilens strålkastare. Det var nästan så att jag blev bländad själv där bakom ratten.

Julafton. Juldagen. Annandagen.

Julafton kan sammanfattas med ett ord: LEGO.

Barnen fick LEGO av mig på förmiddagen och av sin pappa på eftermiddagen. Gustav byggde ihop det mesta men Oskars helikopter tog jag itu med. Han har ännu inte tålamodet att följa anvisningarna och bygga själv. LEGO är verkligen en favorit. Övriga julklappar fick inte mycket uppmärksamhet under själva julafton.

Det dröjde faktiskt ända till en bra bit in på förmiddagen på juldagen innan barnen skänkte en tanke åt de surfplattor, som deras pappa köpt till dem. Jag hade ägnat julaftonskvällen, efter att barnen somnat, till att ladda plattorna och fixa med föräldrakontrollen. Det är fascinerande att se hur snabbt barn fattar hur tekniska prylar fungerar!

Efter någon timme med plattorna fortsatte utforskandet av årets klappar. Vi tittade på en Mamma Mu-DVD samt på några avsnitt av Teskedsgumman. Juldagen var en otroligt lugn dag. Vi kom inte ens ur pyjamasen.

På annandagen fanns det fortfarande klappar att bekanta sig med. Jag spelade Fia med knuff med barnen och det var en upplevelse, om jag ska uttrycka det snällt. Det här med regler är inte så viktigt för en snart 4-åring. Vi spelade även memory och där slår barnen mig lätt på fingrarna. De är fenomenala på att minnas var "rätt" bricka ligger.

På kvällarna har Gustav läst i sin kartbok för äventyrare och nu ikväll fick vi en möjlighet att titta i boken som heter Min första stjärnbok.

Koka knäck hör julen till

Pappa och jag har kokat knäck tillsammans så länge jag kan minnas. Mina allra första minnen av knäckkok är lite skräckfyllda. Jag visste att knäcken var varm och oroade mig för att någon skulle bränna sig. Pappa brukade hälla knäcksmeten i en liten braspanna och så kunde man skära, eller snarare knacka, loss bitar att äta.

Knäcken kokades på kvällen före julafton. Jag och min bror brukade sitta på diskbänken bredvid spisen och titta på hur det rördes och rördes i den stora röda grytan. Knäcksmeten bubblade och det luktade alldeles ljuvligt gott. Min bror brukade tröttna efter ett tag och gick ut till mamma, som satt och tittade på TV.

I år var det Oskar som satt på diskbänken. Han ville gärna röra i smeten men fick nöja sig med att titta på. Efter ett tag var det dags för smakprov. Man måste ju försäkra sig om att knäcken kommer att bli god! Oskar gav sitt godkännande och ville gärna smaka flera gånger. Till sist blev han lite för ivrig och hade inte tålamod att vänta på att knäcksmeten i skeden skulle svalna, så han brände sig lite i munnen. Efter det var det inte längre roligt att vara med i köket. Han tog sig en pepparkaka och gick ut till Gustav, som sysselsatte sig med att rita framför TVn.

Aldrig mer...

... popcorn och läsk på bio!

Det kändes som en god idé i foajén innan bion började. Efter ca 90 minuter i biosalongen blev det mycket uppenbart att det var en synnerligen dålig idé! Att sitta omgiven av folk i en fullsatt biosalong och desperat behöva gå på toaletten - det är en ren PLÅGA!!! En plåga som varade i mer än en timme. Filmen kändes oändligt lång. Sedan var det dessutom kö till toaletten. Jag vet inte vem som var mest tacksam, när det äntligen blev min tur, jag eller min blåsa.

Filmen då? Det var The Hobbit: The Desolation of Smaug. Det är svårt för mig att göra den rättvisa, eftersom jag under åtminstone halva filmen hade annat i tankarna (se ovan) men om jag gör ett försök att bortse från detta, så ... nja, det var inte den bästa film jag sett. Jag har svårt att förstå varför man har envisats med att göra tre filmer av The Hobbit, annat än för att tjäna pengar.

Jag är inte helt up-to-date vad gäller själva berättelsen men det verkar vara en massa med som inte finns med i boken. Den obligatoriska kärlekshistorien är med, så förutsägbart och tråkigt. Är Legolas verkligen med i boken...?

3D-effekterna är häftiga och bilden är knivskarp. Det är ett plus för filmupplevelsen även om jag blir lite trött i ögonen, innan de hinner vänja sig.

Om jag ska se den tredje Hobbit-filmen...? Det är tveksamt, i alla fall på bio.

Efter bion blev det middag på Inferno i Lund. Champinjonsoppa till förrätt och sedan fläskytterfilé med rödvinssås och potatisgratäng. Mums!

Selfie...

... har blivit på modet och idag kände jag för att haka på den trenden.

Ha ha!

Gustav tittar på Barnkanalen och jag håller på med annat. En fråga uppstår:

- Vad kallas dom där som är stora? Som du har?

Det kan man ju undra. Jag som inte har följt med i skeendena på TVn har inte en aning om vad Gustav menar. Men så pekar Gustav på mig och jag förstår och kan svara:

- Dom kallas bröst.

Fredag. Tisdag. Lördag. Julafton.

Julaftons morgon och jag vaknar lite före barnen. När Gustav vaknar, säger han med enorm glädje i rösten:

- Mamma, det är julafton!

... och så får jag en kram, innan han skyndar iväg för att öppna den sista luckan i sin LEGO-adventskalender.

Oskar vaknar och ligger och sträcker på sig. Jag frågar honom om han vet vilken dag det är idag.

- Fredag.

- Nej, det är tisdag. Men det är inte vilken tisdag som helst. Vet du vilken tisdag det är?

- Lördag?

- Nej, det är tisdag och det är julaftonstisdag.

Det sista ordet möts av jubel.

God jul!

Just do it!

Jag tog mig i kragen, grävde djupt och hittade ett uns energi - och vips var köttbullarna gjorda. Jag vet knappt hur det gick till. Den sista plåten står i ugnen. Det är inte de godaste köttbullar jag gjort. Det är nog en aningens aning för mycket peppar i dem. Just nu struntar jag i det. De är långt, långt, lååååångt ifrån oätliga. Jag är bara så glad att jag faktiskt har klarat av ytterligare en uppgift inför julafton och har en sak mindre att göra i morgon.

Återstår att se om jag har lite, lite energi kvar så att jag kan slå in barnens julklappar ikväll. Det kräver förstås att Gustav somnar först. Den som lever får se...

- Ska man inte sätta på plattan?

... frågade min pappa, när vi hade hällt socker, sirap och grädde i den stora kastrullen, som stod på plattan på spisen. Oskar rörde för fullt. Jo, det är ju bra om man vill att det ska bli någon knäck.

Varje år tittar pappa och jag på vårt knäckrecept och frågar varandra om vi brukar göra enkel eller dubbel sats. Varje år har vi köpt ingredienser för dubbel sats och jag antar att vi varje år brukar göra dubbelt upp. Men det är ju ett helt år sedan sist, så det är ju inte konstigt att vi glömmer, eller hur...?

Varje år står vi där och rör i knäcken och oroar oss för att inget händer. Minut läggs till minut och smeten är lös och rinnig. Varje år tittar vi på klockan, när vi börjar knäckkoket. Varje år glömmer vi att titta på klockan, när vi lyfter kastrullen från spisen för att börja fylla knäckformarna. I år kan jag i alla fall göra en uppskattning och säga att det tog någonstans mellan 60 och 75 minuter.

Varje år blir knäcken bra!

Nu ska jag gräva i mitt innersta och hitta motivation och ork för att ta itu med köttbullarna. Jag vill bara sova. Natten blev det inte så mycket bevänt med sömnen, eftersom jag hade huvudvärk. Idag har jag tvättat hela förmiddagen och sedan kom pappa hit för att äta lunch och så var det det där med knäcken. Oskar är trött och vill gå och lägga sig men innan han kan göra det måste jag bädda rent i sängen.

Så det ska jag göra nu! Sedan blir det nog köttbullar...

Andetag

Från mitt sovrum hörs rogivande andetag. Barnen är tillbaka efter att ha sovit en natt hos sin pappa. Oskar somnade för snart tre timmar sedan medan jag läste om barnen i Bullerbyn. Gustav var uppe längre och han och jag tittade på slutet av Ronja Rövardotter tillsammans. För ungefär en timme sedan gick han och lade sig bredvid Oskar. Innan han somnade läste han i en Tom & Jerry-tidning.

Jag kan inte sluta förundras över Gustav och hans läsning. Det är så fantastiskt att följa en annan människas väg in i böckernas värld. Gustav läser i stort sett obehindrat Totte-böckerna. När vi går till biblioteket på måndag, ska jag be om tips om vad som kan vara lämpligt som nästa steg.

Nu väntar jag på att sista delen av säsong 4 av Downton Abbey ska börja. Medan jag väntar håller jag på att avsluta en bok, En orolig grav av Ellie Griffiths, samtidigt som jag med ett halvt öga tittar på Harry Potter and the Goblet of Fire.

Kock vs bagare

Jag gillar inte att laga mat. Jag tycker att det är jättekul att baka. Matlagning känns som om det kan göras lite på en höft. Bakning kräver noggrannhet. Det är därför jag helst gör det senare.

Idag har jag utmanat mig själv på matlagningsområdet. Jag hade en fläskytterfilé som jag skulle göra något med. På ICAs hemsida hittade jag ett recept från Buffé på en kryddmarinerad filé, som lät jättegod. Till den planerade jag att göra hasselbackspotatis och en sås. Logistiken att få allting färdigt samtidigt gav mig huvudbry.

Filén blev riktigt god och trots problem med stektermometern blev den perfekt tillagad (om jag får säga det själv). Jag gned in köttet med en blandning av sesamfrö och pepparmix och brynde det innan det var dags för ugnen. När köttet var färdigt, skivade jag det och hällde över en marinad, som var gjord på olja, soja, balsamvinäger, vitlök, färsk ingefära och pepparmix. Så gott! Hasselbackspotatisen blev också mumsig. Barnen är nog av annan uppfattning. De smakade inte alls på maten utan åt morötter och röd paprika.

Medan jag lagade maten funderade jag på hur många gånger i mitt liv jag har tillagat en hel köttbit i ugnen. Jag vet med säkerhet att jag har gjort en lammstek en gång för snart tjugo år sedan men det är nog allt som finns på mitt stek-CV. Kanske vågar jag mig på det igen efter dagens framgång även om jag tycker att det är lite läskigt att ta i kött.

Bakat har jag också gjort idag. Det blev sådär. Brownies och jag har inte riktigt funnit varandra än men eftersom brownies är så gott så tänker jag fortsätta att öva.

Jullov...

... så sjukt underbart det ordet är! Så ljuvligt det är att komma hem från jobbet, sparka av sig skorna, byta om och sedan sjunka ner i soffan. Jag planerar inte att resa mig igen i första taget.

Jag skulle behöva städa och kanske förbereda inför middagen jag ska laga i morgon. Men ... nä, det får vänta. Stöket går ingenstans. Recepten jag ska använda har jag koll på. Jag har handlat. Det enda jag ska göra är att ta ut fläskytterfilén ur frysen så att den hinner tina tills i morgon.

Inom räckhåll har jag fjärrkontrollen, en bok och min stickning. Eftermiddagen och kvällen är under kontroll!

Stellahår

Julavslutning står på schemat idag och jag har precis strukit långbyxorna jag ska ha på mig. Till min förvåning upptäckte jag ett hår från Stella på långbyxorna. Det är konstigt på ett par sätt. Det är ett par år sedan Stella gick bort och långbyxorna har inte funnits samtidigt som Stella.

Jag plockade bort håret och frågade Oskar om han kommer ihåg Stella. Och det gör han! Han berättade att han tog mat från matskålen och matade Stella. Det känns varmt i hjärtat att även Oskar har ett minne av Stella.

Hur mycket skånska?

I bilen på väg hem från fritids sjöng Gustav för mig och Oskar. Han sjöng:

Du skåning, du skåning,
i morgon får du äta gröt
Doppa den i honing
så blir du tjock och fet.

Det är en sång de sjunger i skolan. Gustav gjorde tappra försök att få till en riktig skånsk dialekt och det fick mig att fundera över hur mycket skånska han faktiskt talar? Det lät konstigt när han härmade den skånska dialekten. Men viss måste han väl tala skånska?

Jag har svårt att fälla något avgörande i den frågan. Jag kan säga så mycket att han inte talar en utpräglad skånska. Jag tror att jag talar mer skånska än vad Gustav gör.

Att JAG talar skånska tycker jag inte att det råder någon tvekan om. Trots det har jag fått höra av en del av mina elever att jag minsann inte alls talar skånska. Allting är relativt, brukar man säga. Jag har elever som talar en skånska som jag emellanåt inte förstår alls.

Efter middagen-saga

På måndagar går Gustav och hans klasskamrater till skolbiblioteket, där de lånar böcker att ta med hem. Boken Gustav kom hem med idag heter Sorro och Seppo och den är skriven av Rolf Dahlström.

När vi hade ätit middag, stannade vi kvar i köket och Gustav tog upp boken ur sin skolväska. Han började läsa för mig och Oskar. Han läste hela boken, alla 56 sidorna.

Vi fick lära känna Sorro och hans hundvalp, Seppo, som inte är rumsren ännu. Sorro går ut på promenad med Seppo. Det händer mycket under promenaden. De möter en krypande skalbagge, en fladdrande fjäril, en skrattande skata, en flicka på en häst, en moped, en skuttande groda och en katt. De är ute ända tills det blir mörkt och när de kommer hem uträttar Seppo sina behov på golvet.

Julkänslan ökar

Barnen kom hem i förmiddags och vi har haft en fullspäckad dag. Först på agendan stod lussekattsbak och jag har letat fram ett nytt recept i vilket det ingår kvarg. Det blev en helt fantastisk deg. Barnen var inte lika begeistrade av degen men tyckte i stället att det var fantastiskt hur degen blev så gul av röd saffran.

Trots att jag använde mer mjöl än vad
receptet angav blev degen lite kladdig och
det var inte helt enkelt att forma lussekatterna. Barnen kämpade på och var nöjda till slut. Oskar tyckte att det där med
jäsning var ganska onödigt. Det gör ju att
det tar så lång tid innan man får smaka.

Efter bakning hittade jag lite mer energi ... någonstans ... fråga mig inte var ... och tog itu med julgranen. Det faktum att den låg i tre stora svarta sopsäckar på golvet i vardagsrummet kan ha något att göra med att jag uppbådade energi. Ljusslingan var en trevlig ny bekantskap, förvånansvärt lätt att få på plats. Barnen hjälpte mig att bestämma var de olika dekorationerna skulle vara.

Naboo, en planet från LEGO Star Wars, hänger också i granen. Den är rund. Den har ett snöre med ögla. Alltså kan den vara i granen, tyckte Gustav. Något glitter har jag inte men jag tycker inte att det behövs.

Att fotografera granen är alltid lika hopplöst svårt...

Julförberedelser

Det är lite si och så med julförberedelserna i år. Jag har köpt alla julklappar, så på den fronten är det lugnt. Julkort är det sämre bevänt med. Jag har letat i gömmorna och hittat högvis med kort jag skulle kunna använda men processen har avstannat där. Barnen har skrivit julkort till ett par av sina kompisar.

Jag har ett fint foto på barnen som skulle kunna göra sig bra som ett julkort men jag måste hitta ett ställe som kan göra kort så som jag vill ha dem. De senaste årens kort har varit för blanka för min smak. Julkort är det alldeles försent att beställa nu men nyårskort kanske skulle funka. Eller mitten-av-januari-kort...?

Förmiddagen har jag ägnat åt att handla. Jag hittade ÄNTLIGEN ett par nya skor! I augusti fick jag ett presentkort på Nilsons och jag har varit där vid ett par tillfällen men lämnat affären tomhänt. För någon månad sedan hittade jag ett par snygga, svarta kängor men de knarrade. Idag kom jag in i butiken och blicken föll direkt på en riktigt mörkt brun stövlett med hög klack. Inget annat kunde tävla med den och den fick följa med mig hem.

Jag köpte även en skjorta till Oskar. Den ska han ha på förskolans julfest på tisdag. Två Astrid Lindgren-filmer blev det också och de ska bli julklappar till barnen.

Pannlampsmupp

Jag stickar och stickar på en tröja till Gustav. Den börjar kännas som en tvångströja, eftersom den aldrig "tar slut" och jag vill sticka på annat. Men färdig ska den bli! Något annat är inte att tänka på. Jag börjar se slutet på den, nu när jag stickar på den andra ärmen.

En positiv sak har den här tröjan ändå fört med sig. Jag har för första gången stickat ärmarna på strumpstickor. När monteringen av tröjan börjar närma sig, känns det så underbart att inte behöva sy ihop ärmarna. Fram- och bakstycket skulle också ha stickats i ett stycke men jag hade inte någon tillräckligt stor rundsticka för det. Men det ska jag skaffa nästa gång jag ska sticka en tröja. Tänk att även slippa sy sidosömmarna. Vilken dröm!

Jag har pannlampa när jag stickar för att få tillräckligt med ljus. Emellanåt reser jag mig från soffan och går till badrummet för att tvätta händerna eller till köket för att ta något att dricka. Pannlampan sitter fortfarande på sin plats. Jag tänder inte lampan i köket. Jag ser ju ändå i pannlampans sken. Jag kan inte låta bli att undra vad grannarna tror att det är för en mupp som går omkring med pannlampa inomhus, om de händelsevis skulle se mig.

Luciafirande

Oskar, julen 2011

Det blev inget luciafirande med mina egna barn idag men jag fick se ett fint luciatåg på jobbet. Elever från årskurs nio hade tillsammans med sina musiklärare satt ihop ett mycket bra framträdande. Jag blir alltid så imponerad av elever, som mitt i den osäkra tonårstiden ställer sig inför alla skolkamrater och lärare och sjunger solo - och gör det så bra!

För någon dag sedan kunde man läsa i Expressen om en skola, som förbjöd både tomtar och pepparkaksgubbar i sitt luciatåg. Man ville ha ett traditionellt luciatåg med endast en lucia, tärnor och stjärngossar. Skolan gjorde sedan en pudel.

De som hade sådana önskemål på den skolan hade nog satt luciakaffet i halsen om de fick se min skolas luciatåg. Det fanns inte en stjärngosse att beskåda men väl några traditionella tärnor. Men det fanns även tärnor i kortkorta vita klänningar. En tärna hade änglavingar. Det fanns tre storskäggiga herdar samt ett gäng tomtar och pepparkakspojkar/-flickor. När jag tänker efter, så fanns det även en hare.

Sångerna var inte heller inom det traditionellas ram men det var vackert och stämningsfullt. Mycket lyckat, helt enkelt!

Frisören för...

... långhåriga kvinnor har öppnat i mitt badrum. Ägarna Gustav och Oskar går med själ och hjärta in i uppgiften att ta hand om mitt hår. Det borstas och "klipps", fluffas och fixas.

Gustav undrar om jag tycker om att gå till frisören och det gör jag. Han undrar då om jag vill jobba som frisör. Det vill jag INTE. Det tycker Gustav är konstigt och jag förklarar att jag inte vet hur man klipper hår.

- Det är lätt. Man kammar, och sprejar, kör med borrmaskinen en stund och sedan klipper man och kammar lite till.

Jag är glad att det inte var någon borrmaskin inblandad i dagens besök hos Frisören för långhåriga kvinnor. Det tog förresten slut när en av frisörerna lyckats snurra in hårborsten i mitt hår och den satt ordentligt fast.

Ordnung muss sein!

Barnen har sina adventskalendrar från LEGO. Gustavs är LEGO City och Oskars är LEGO Star Wars. Runt dessa kalendrar kretsar många funderingar om hur det "ska vara".

Det börjar med hur kalendrarna ska stå. Barnen har olika uppfattningar om detta och det illustreras i fotot.

Och så är det detta med lucköppnandet! I vilken ordning ska det ske. Gustav vet. Man börjar med lucka 1 och så följer lucka 2, 3, 4, 5 ... tills man kommer till den 24:e luckan på julafton. Oskar höll med de två första dagarna. Den 3 december ville han öppna lucka 12 men rättade in sig i ledet.

Den 4 december ville han åter öppna lucka 12 och då hade jag tänkt lite och kommit fram till att det spelar ju inte någon roll i vilken ordning luckorna öppnas så länge det bara öppnas en lucka varje dag. Oskar öppnade glatt den 12:e luckan på den 4:e dagen. Gustav tyckte nog mest att Oskar och jag var allt bra konstiga.

Det stormar

Stormen Sven har dragit in över Skåne och det blåser något alldeles otroligt! Det viner och dånar utanför fönstren. Regnet smattrar mot rutorna.

Det gick inte fort att köra hem från jobbet idag. Det var mörkt. Regnet öste ner. Vinden ryckte i bilen. Det blåser upp emot 30 sekundmeter. SMHI har utfärdat en klass 3-varning. Under natten lär regnet övergå i snö och vinden ska kulminera. Det ska bli spännande att se hur det ser ut när jag vaknar i morgon bitti, om det alls går att köra till jobbet.

När jag körde hem från jobbet, lyssnade jag på Studio Ett på P1 och det pratades om stormen. Trafikverket har valt att ställa in hundratals avgångar i tågtrafiken. Journalisterna, som skötte intervjun, ifrågasatte det riktiga i detta. Är det verkligen rätt att ställa in resandet för tusentals resenärer bara för att några få eventuellt ska slippa sitta fast på ett tåg, som blivit strömlöst och kallt?

Journalisters jobb är att ifrågasätta men ibland blir det bara så otroligt infantilt och löjligt! Hade Trafikverket struntat i att vidta några förebyggande åtgärder, så hade samma journalister i morgon ställt frågor om varför Tåg X blev stående i flera timmar, utkylt och utan fungerande toaletter - hur kunde Trafikverket låta detta hända?!?

Julstök på Kulturen

Julstök på Kulturen verkar vara en populär tillställning. Köerna ringlade långa, när jag och min pappa kom till Kulturen vid 13-tiden, och de ringlade minst lika långa, när vi gick två timmar senare. Vi behövde inte stå i kö, eftersom vi hade köpt och betalat våra biljetter online.

Första söndagen i advent har varit en solig och blåsig dag. Vinden blev besvärlig och ganska oskön framåt eftermiddagen. Jag tyckte att det var svårt att hitta julstämningen. Jag trodde väl inte att jag skulle säga detta men lite snö hade gjort susen.

Jag måste ha varit på Kulturen tidigare. Jag kände igen mig där men blev också förvånad över hur stort området är. Det fanns hur många hus som helst att titta in i. Och därtill fanns en mängd med julmarknadsstånd. Mycket fint att titta på men det fick stanna vid det.

För pappa har det varit tradition att gå till Kulturen med en av mina kusiner. Jag hoppas att pappa och jag kan göra det till vår tradition nu. Nästa år måste Gustav följa med. Jag är övertygad om att han kommer att tycka att Kulturen är en spännande plats.

Innan vi gick hem, åt vi lunch på Kulturkrogen. Jag hann bara kasta en blick på menyn så visste jag vad jag skulle ha. Jag såg ordet AIOLI. Jag är som en målsökande robot, när det kommer till aioli. Det är så sanslöst gott att jag bara måste ha det om det finns att välja. Idag var det en chiliaioli (så god) och till den blev det en hamburgare med bacon, ost och fries. Mums!

Min tvättstuga

Söndagsförmiddagen har ägnats åt tvätt och åt att adventspynta lite. Med betoning på lite!

Jag har blivit mycket förtjust i min tvättstuga. Det är inte bara det faktum att det finns en mangel där som gör den utmärkt utan också att den är så effektiv. Jag ska snart upp och vika ihop den sista tvätten. På fyra timmar har jag tvättat, torkat, vikt och plockat undan sex maskiner tvätt. Den effektiviteten kan man inte klaga på!

Oskar kom ut i köket för en stund sedan och bedömde det arbete jag gjort därute. Köksbordet och diskbänken är städade. På köksbordet står en adventsljusstake. Det fick godkänt. Oskar konstaterade att jag hade röjt. Men så fick han syn på hyllan precis innanför dörren. Till mitt försvar måste jag säga att jag har plockat där också men Oskar var av uppfattningen att det inte var tillräckligt:

- Du måste städa, mamma! sade han och gick sedan tillbaka till sin pärlplatta i vardagsrummet.

Ja, jag ska fortsätta plocka i hyllan och få ordning på sakerna där. Men det får bli senare. Eftermiddagen ska jag tillbringa på Kulturen tillsammans med min pappa. Vi ska titta på julstöket.

Tidig adventsmorgon

När barnen kom hit igår, hade de med sig var sin LEGO-adventskalender. De var båda mycket förväntansfulla och ville helst börja öppna luckorna genast men pappa hade sagt att de måste vänta. Den som vaknade först på morgonen den 1 december skulle få öppna en lucka först.

Halv fem i morse vaknade Gustav och han hävdade med bestämdhet att solen var på väg att gå upp.Vi gick upp och han fick öppna sin lucka nummer ett bakom vilken det fanns en polis. Oskar vaknade en knapp timme senare och hittade R2D2 bakom sin första lucka.

Nu har väntan börjat för att få öppna lucka nummer två...