... var en sådan dag, då jag till slut inte ville höra en enda nyhet till.
Det började redan på morgonen. Jag vaknade tidigt, redan klockan halv sex, och satte på radion. Nästan meddetsamma fick jag höra att den 17-åriga flicka, som hade varit försvunnen i fem dagar i närheten av Kinnekulle, hade hittats död. Så dags på morgonen var det inte bekräftat att det var hennes kropp som hittats men den bekräftelsen kom framåt förmiddagen. Tre personer var anhållna, två män misstänkta för mord och en kvinna för grovt skyddande av brottsling.
Jag vet inte vad det är som gör att vissa försvinnanden berör mer än andra men just det här gick på djupet. En 17-årig flicka som ska åka hem från sitt sommarjobb och som bara försvinner. Det händer i en del av Sverige som ser ut som en idyll under den vackraste tiden på året och det sker bara dagar innan sommarlovet börjar. Det är många saker som samspelar för att sedan göra intryck. Under veckan som gått, fick jag också känslan att polisen var förhoppningsfull om att hitta henne vid liv men det kanske bara var en illusion. När så verkligheten hann ikapp, blev fallet tungt.
Att titta på TV4s morgonprogram var en bisarr upplevelse. Nyheterna vid varje heltimme dominerades av den hittade döda flickan. Resten av programtiden ägnades åt bröllopsyra. Det var svårt att få ihop de två bitarna. Jag tror även att programledarna tyckte det.
På förmiddagen hörde jag nyheten om att en bil hade exploderat i Göteborg på fredagskvällen och att det troligtvis rörde sig om en bilbomb. I bilen färdades tre vuxna samt en fyraårig flicka. Alla omkom. Där någonstans kände jag att det räckte med nyheter för dagen med det är svårt att undvika dem.
På eftermiddagen gifte sig Prins Carl Philip med sin Sofia och det får väl räknas som en god nyhet. De såg glada och avslappnade ut på sin stora dag. Salem Al Fakir sjöng Coldplays Fix You alldeles utmärkt under vigselakten. Och uttåget ur kyrkan till en rockigt framförd gospel, Joyful Joyful, var rent ut sagt skithäftigt!
Det var många tankar som for genom huvudet igår. Skolåret är i stort sett över. Eleverna gick hem på sommarlov i fredags. Jag är trött och ser fram emot en lång ledighet. Den mentala tröttheten gör att känslorna svänger häftigare. Det var svårt att somna. Jag satt uppe och lyssnade på musik och slötittade på mitt Facebook- och Twitterflöde.
Plötsligt dök nyheten om att Magnus Härenstam har gått bort, 73 år gammal, upp. Magnus Härenstam var en så stor del av barndomen genom Fem myror är fler än fyra elefanter, ett genialiskt barnprogram. Nu är de borta alla tre - Magnus, Brasse och Eva.
Klockan hann bli en bra bit över midnatt, innan jag kom i säng. Det sista jag såg, innan jag stängde av datorn, var att en tvååring hade blivit påkörd av en glassbil och hade avlidit. Som sagt, gårdagen var en sådan dag då jag kände att det fick vara nog med nyheter.
Och idag har livet fortsatt sin gilla gång. Under gårdagen var det människor som förlorade nära och kära, de flesta utan min vetskap eftersom deras förlust inte slogs upp i media, och mitt och barnens liv går vidare som om inget har hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar