torsdag 31 mars 2016

Läsdagbok 1:a kvartalet 2016

Januari

  • Murder bag av Tony Parsons
  • Svarta lådan av Michael Connelly (orig. titel: The Black Box)
  • Dagbok för alla mina fans : Helt ute av Jeff Kinney (orig. titel: Diary of a Wimpy Kid : Old School)
  • Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren


Februari

  • Blod Salt Vatten av Denise Mina (orig. titel: Blood Salt Water)
  • Även tystnade har sitt slut : mina sex år av fångenskap i den colombianska djungeln av Ingrid Betancourt (orig. titel: Même le silence a un fin)
  • Children of the revolution av Peter Robinson
  • Red Road av Denise Mina (orig. titel: red Road)


Mars

  • Marconi Park av Åke Edwardson
  • Smaken av Muriel Barbery (orig. titel: Une gourmandise)
  • Mordvapen till salu av Graham Greene (orig. titel: Gun for sale)
  • Manlighetens riter av Rosalind Miles (orig. titel: The rites of man : love, sex and death in the making of the man)

måndag 28 mars 2016

Kunde inte bli en bättre

... avslutning på det här påsklovet. En solig och snudd på varm annandag påsk, trots riktigt friska vårvindar. Lunch med barnen och morfar. En tur till Dalby Söderskog. Vitsippor!

Det här påsklovet har jag vilat, stickat, läst, promenerat och städat (mycket lite). Även jobbet har fått sig lite uppmärksamhet. Det har varit en lagom blandning och jag försöker att inte tänka på allt det som inte har hunnits med. Faktum är att det är första gången på länge jag har kunnat njuta av ett lov utan att redan i början av lovet känna ångest för att börja jobba igen. Dumt, jag vet, speciellt med tanke på att jag tycker att mitt jobb till största delen är roligt.

De senaste dagarna har vårvärmen slagit till ordentligt. Det har blåst ordentligt och hade vindarna varit kyliga, hade det varit olidligt att vara utomhus. Men vindarna var varma och tillsammans med solskenet och den blå himlen blev det till slut ett alldeles perfekt påskväder.

Morfar kom hit lagom till lunch och vi åt lax, kokt ris, gröna ärtor, broccoli och morötter innan vi satte oss i bilen och körde till Dalby. Det var mycket folk i Söderskogen, nästan fullt på parkeringen. Det är ett särskilt ljus i Dalby Söderskog, ett ljus som jag älskar. Det är lika härligt nu på våren, när träden är kala, som på sommaren, när allt är lummig grönska. Jag trodde inte att vitsipporna hade slagit ut redan men det visade sig att de första var på plats. Lycka!

Gustav är i Söderskogen på onsdagarna med fritids och han hade mycket att berätta om bäcken. Oskar, som är lite svårflörtad när det gäller utevistelse, tyckte att spångarna var roliga att gå på. Större delen av gångstigarna är belagda med spångar. De börjar bli gamla och gungar ganska bra. Vi såg att det pågår mycket arbete i skogen med att rusta upp gångstigar och broar.


Som sagt, en fin avslutning på ett fint lov och nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta itu med det som återstår av det här skolåret.


tisdag 22 mars 2016

Många firanden blev det

Gustav fyllde nio år och det firades flera gånger. Först hemma hos hans pappa på själva dagen och därefter två gånger hemma hos mig. Det var så att Gustav undslapp sig att det är en fördel med "att ni två bor isär", att han får så många firanden. Kalas med kompisarna undanbad han sig.

Första firandet hos mig ägde rum en måndagskväll veckan efter födelsedagen. Gustav hade önskat lax till middag och jag hade lyckats åstadkomma en enkel tårta (kladdkaka med chokladglasyr och nio ljus).



I söndags var mormor och morfar här. Vi åt kyckling och potatisgratäng - en alldeles sanslöst god kyckling. Jag marinerade kycklingfiléer i yoghurt, saffran, salt och peppar och stekte dem sedan i stekpannan. Enkelt och, som sagt, alldeles otroligt gott.

Gustav fick en armbandsklocka och en kamera och vi hade en fin eftermiddag tillsammans. Oskar visade mormor och morfar att han kan slå kullerbyttor.

tisdag 8 mars 2016

Och så är han nio år!

Gustav fyllde nio år klockan 7:02 i morse. Jag börjar så smått inse att det inte är lönt att försöka förstå hur det gick till, vart tiden har tagit vägen. Det gäller i stället att omfamna och njuta av den tid som är och se fram emot vad som komma skall och vad de ska bli av denne underbara, omtänksamma pojke.

Bilderna, som inte alls vill låta sig placeras så som jag vill ha dem, har Gustavs pappa tagit i morse. Det ser ut som en härlig start på födelsedagen vid frukostbordet. Jag pratade med Gustav tidigare ikväll och han berättade att det var åtta påsar med bitar och sex ritningar i LEGO-lådan och det hade tagit honom flera timmar att bygga ihop alltihop. Han lät så nöjd så.

På måndag i nästa vecka kommer barnen hit och då firar vi Gustav igen. Och i slutet av nästa vecka blir det firande med morfar, mormor och J.

måndag 7 mars 2016

Förändrade vanor

De dagar jag åker kollektivt till jobbet, tar jag lokalbussen hemifrån in mot stan. Halvvägs till centrum hoppar jag av lokalbussen och byter till länstrafikbuss ... och åker tillbaka åt samma håll jag kom från och vidare till Tomelilla.

På vägen hem passerar länstrafikbussen mitt hem men där finns ingen hållplats, så det är bara att åka in mot stan och byta till lokalbussen.

I början av året, bestämde jag mig för att på hemvägen inte åka in till stan och byta till lokalbussen. Länsbussen har en hållplats knappt 20 minuters promenad hemifrån. De första gångerna måste jag övertala mig själv att faktiskt gå av bussen och gå hem. Nu kan jag inte föreställa mig att INTE göra det.

Nu har tanken väckts att gå den här knappa tjugominuterspromenaden även på morgonen.

lördag 5 mars 2016

Fulspel

Idag gjorde jag ett nytt försök att få Oskar att använda en skjorta. Jag började redan vid frukosten och sade att jag hade ett förslag på vad han skulle ha på sig idag. Och så lade jag till:

- Men jag är helt säker på att du kommer att säga nej.

- Varför tror du det? undrade Oskar.

- Du säger alltid nej, blev mitt svar. Och så är det ofta, men inte alltid, att Oskar säger nej bara-för-att om han ges chansen.

- Det är inte säkert jag säger nej. 

En stund senare plockade jag fram skjortan, för visst är det en skjorta, som har korta ärmar och i den är det isytt långa tröjärmar.

- Är det en skjorta? frågade Oskar.

- Nej, svarade jag och pekade på tröjärmsdelen och korsade fingrarna bakom ryggen.

Jag knäppte bara upp de översta knapparna, så att vi kunde dra den över huvudet på honom, precis som man gör med en vanlig tröja. När vi en stund senare skulle ta på oss ytterkläderna för att åka ner på stan, sade Oskar:

- Mamma, du hade fel. Jag sa inte nej. Jag tycker om den.

Det finns säkert saker att anföra mot hur jag fick Oskar att ta på sig den här skjortan. Även jag tycker att jag körde ett fult spel och kanske går det inte att försvara ... men Oskar har en skjorta på sig och han tycker om den, så det känns ändå bra.