Det händer, inte så sällan, att jag tänker högt. Alldeles nyss sade jag medan jag höll på att duka av bordet:
- Jag kanske skulle ta och skriva klart det där brevet. Det står på min att göra-lista att jag ska göra det.
Oskar hörde vad jag sade och frågade:
- Har du en lista som bestämmer över dig?
Jag kan nästan svära på att det fanns ett uns av skadeglädje, eller var det kanske förundran, i hans röst.
lördag 31 december 2016
Läsdagbok 4:e kvartalet 2016
Oktober
November
December
37 böcker hann jag läsa under året. Precis när jag hade räknat mig fram till detta kändes det helt okej, eftersom jag trodde att min målsättning var att läsa 40 böcker. Men så tittade jag in på Goodreads och såg att jag hade satt upp 50 böcker som mål och då är ju 37 ganska långt ifrån.
I år finns det ingen bok som riktigt sticker ut som jättebra, som en läsupplevelse att minnas. Jo, En man som heter Ove var bra. Två andra som jag kommer ihåg, när jag går igenom min lista är You, me & other people samt Livet efter dig.
Jag önskar mig att 2017 blir bättre, både läsupplevelsemässigt och vad gäller kvantitet.
- Livet efter dig av Jojo Moyes (orig. titel: Me before you)
- You had me at hello av Mhairi McFarlane (orig. titel: You had me at hello)
- Vår enormt stora trädkoja med 39 våningar av Andy Griffiths & Terry Denton (orig. titel: The 39-storey treehouse)
November
- Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson
- Ett hundra mil av Jojo Moyes (orig. titel: The one plus one)
- Vår överdrivet gigantiska trädkoja med 52 våningar av Andy Griffiths & Terry Denton (orig. titel: The 52-storey treehouse)
December
- Övergången av Michael Connely (orig. titel: The crossing)
- Efter mörkrets inbrott av Haruki Murakami (orig. titel: Afutadaku)
- Karriär i ondska av Robert Galbraith (orig. titel: Career of evil)
- Fantastic beasts and where to find them av J K Rowling
37 böcker hann jag läsa under året. Precis när jag hade räknat mig fram till detta kändes det helt okej, eftersom jag trodde att min målsättning var att läsa 40 böcker. Men så tittade jag in på Goodreads och såg att jag hade satt upp 50 böcker som mål och då är ju 37 ganska långt ifrån.
I år finns det ingen bok som riktigt sticker ut som jättebra, som en läsupplevelse att minnas. Jo, En man som heter Ove var bra. Två andra som jag kommer ihåg, när jag går igenom min lista är You, me & other people samt Livet efter dig.
Jag önskar mig att 2017 blir bättre, både läsupplevelsemässigt och vad gäller kvantitet.
fredag 30 december 2016
Han som inte äter potatis...
... alltså Oskar. Han äter inte potatis hemma men väl i skolan och hemma hos andra.
Han som inte äter potatis har bestämt vad vår nyårsmiddag blir. Jag letade efter laxrecept och råkade nämna ett högt.
Han som inte äter potatis ropade JAAAA!
Så på nyårsafton äter vi lax- och potatispizza...
Han som inte äter potatis har bestämt vad vår nyårsmiddag blir. Jag letade efter laxrecept och råkade nämna ett högt.
Han som inte äter potatis ropade JAAAA!
Så på nyårsafton äter vi lax- och potatispizza...
Skrika som en tjej
- Oskar, du skriker som en tjej, sade Gustav, när barnen lekte tillsammans nu på morgonen.
Jag frågade vad det är för skillnad på ett tjejskrik och ett killskrik. Det tog ett tag, innan barnen förstod vad jag menade men så förklarade Gustav:
- Ett tjejskrik har Iiiiiii i sig medan ett killskrik har Ööööö i sig.
Jag frågade vad det är för skillnad på ett tjejskrik och ett killskrik. Det tog ett tag, innan barnen förstod vad jag menade men så förklarade Gustav:
- Ett tjejskrik har Iiiiiii i sig medan ett killskrik har Ööööö i sig.
torsdag 29 december 2016
Varför Oskar driver mig till vansinne
I förmiddags blev det en tur in till stan. För första gången i mitt liv var jag i stort behov av cellofan. Jag måste även, efter en stor utrensning som knappt lämnade något kvar, köpa nya tröjor till båda barnen.
När vi kom hem igen, var det dags för lunch. Oskar åt varmrökt regnbåge och en ostsmörgås. Jag åt revben. Gustav var inte hungrig men när han väl blir det, väntar prinskorv.
Medan jag dukade av efter lunchen, frågade Oskar mig om jag tycker att han har varit snäll i år. Mitt svar, med emfas, blev att det har han absolut varit. Han är en supersnäll pojke. Då frågade han om han hade varit elak. Mitt svar, återigen med emfas, blev att nej, han är inte elak.
Jag sade till honom att ibland gör han lite dumma saker, som kan driva mig till vansinne. Då förklarade Oskar för mig varför han driver mig till vansinne. Det beror på att han saknar sin kompis Magnus, som har flyttat till Island.
Att det är mer än tre år sedan Magnus flyttade, tycker Oskar inte är så viktigt i sammanhanget...
När vi kom hem igen, var det dags för lunch. Oskar åt varmrökt regnbåge och en ostsmörgås. Jag åt revben. Gustav var inte hungrig men när han väl blir det, väntar prinskorv.
Medan jag dukade av efter lunchen, frågade Oskar mig om jag tycker att han har varit snäll i år. Mitt svar, med emfas, blev att det har han absolut varit. Han är en supersnäll pojke. Då frågade han om han hade varit elak. Mitt svar, återigen med emfas, blev att nej, han är inte elak.
Jag sade till honom att ibland gör han lite dumma saker, som kan driva mig till vansinne. Då förklarade Oskar för mig varför han driver mig till vansinne. Det beror på att han saknar sin kompis Magnus, som har flyttat till Island.
Att det är mer än tre år sedan Magnus flyttade, tycker Oskar inte är så viktigt i sammanhanget...
söndag 4 december 2016
Imagination...
... running wild. Så började dagen!
Söndag morgon. Det innebär ofta att jag har bokat tvättstugan. När jag kom upp till tvättstugan, stod dörren på glänt. Jag frös ... och så började tankarna gå i huvudet.
- Varför är dörren öppen? Det är mörkt inne i tvättstugan. Vågar jag titta in? Tänk om det ligger någon död därinne! Tänk om det är ett blodbad!!!
Varför gör jag så mot mig själv? Det är samma sak, när jag ska öppna en soptunna modell större. Då kan jag vara övertygad om att jag kommer att hitta en död kropp. De tankarna började, när jag bodde i Uppsala 1993/94. För att slänga soporna, måste jag gå genom källaren, ut på gården, in i ett skjul och där stod sopkärlen. Just den här tankegången har jag dock lyckats få kontroll över och det är sällan den dyker upp.
Idag stod jag alldeles stilla utanför tvättstugedörren i vad som kändes som en evighet men som högst kan ha varit en halv minut. Sedan låste jag upp skåpet där nyckeln till tvättstugan ska hänga. Den var inte där. Pusselbitarna började falla på plats. Jag anade att grannen, som tvättade sist igår, hade låtit tvätt vara kvar i tvättstugan över natten. Hen har behållit nyckeln och den öppna dörren var en signal att jag, som ska tvätta nu på förmiddagen, inte är utelåst från tvättstugan.
Jag kunde ta mig ur min isstodsfas och när jag kom in i tvättstugan, visade det sig att min aning var riktig. Det hänger tvätt i torkskåpet och det ligger tvätt i torktumlaren. Jag hoppas att min granne inte tänker ta sovmorgon utan ser till att ta hand om sina kläder, innan jag ska upp till tvättstugan igen om sisådär tjugo minuter.
Söndag morgon. Det innebär ofta att jag har bokat tvättstugan. När jag kom upp till tvättstugan, stod dörren på glänt. Jag frös ... och så började tankarna gå i huvudet.
- Varför är dörren öppen? Det är mörkt inne i tvättstugan. Vågar jag titta in? Tänk om det ligger någon död därinne! Tänk om det är ett blodbad!!!
Varför gör jag så mot mig själv? Det är samma sak, när jag ska öppna en soptunna modell större. Då kan jag vara övertygad om att jag kommer att hitta en död kropp. De tankarna började, när jag bodde i Uppsala 1993/94. För att slänga soporna, måste jag gå genom källaren, ut på gården, in i ett skjul och där stod sopkärlen. Just den här tankegången har jag dock lyckats få kontroll över och det är sällan den dyker upp.
Idag stod jag alldeles stilla utanför tvättstugedörren i vad som kändes som en evighet men som högst kan ha varit en halv minut. Sedan låste jag upp skåpet där nyckeln till tvättstugan ska hänga. Den var inte där. Pusselbitarna började falla på plats. Jag anade att grannen, som tvättade sist igår, hade låtit tvätt vara kvar i tvättstugan över natten. Hen har behållit nyckeln och den öppna dörren var en signal att jag, som ska tvätta nu på förmiddagen, inte är utelåst från tvättstugan.
Jag kunde ta mig ur min isstodsfas och när jag kom in i tvättstugan, visade det sig att min aning var riktig. Det hänger tvätt i torkskåpet och det ligger tvätt i torktumlaren. Jag hoppas att min granne inte tänker ta sovmorgon utan ser till att ta hand om sina kläder, innan jag ska upp till tvättstugan igen om sisådär tjugo minuter.
lördag 3 december 2016
Två timmars sömn...
... det var vad det blev natten som gick. Jag har sedan i våras haft svårt att sova nätterna mellan fredag och lördag - och i natt var det värre än vanligt. Med två timmars sömn i bagaget borde den här dagen ha varit seg men i stället har det blivit en massa gjort.
Barnen och jag åkte in till stan i förmiddags för att handla lite. Jag behövde bland annat ett vadderat kuvert och ett födelsedagskort. Det var soligt och blå himmel. Bussen in till stan brukar vara full till nästan bristningsgränsen på lördagar men idag var det förvånansvärt lite passagerare. Julhandlar inte folk?
Vi var tillbaka hemma strax före klockan 12. Då gick jag och la mig en stund med tanken att vila. Så mycket vila blev det dock inte. En halvtimmes skrivande och en halvtimmes läsning sysselsatte mig i stället. Och sedan drog den stora aktiviteten igång.
Eftermiddagen ägnades åt att baka lussekatter och att julpynta. Kartonger hämtades i omgångar från källaren. Snabeldraken fick komma ut och göra nytta. Granen kom på plats med alla sina dekorationer och adventsljusstake/-stjärnor likaså. Nu är det i alla fall lite jullikt här hemma. Alla ljusen lyser upp så fint i decembermörkret.
Barnen och jag åkte in till stan i förmiddags för att handla lite. Jag behövde bland annat ett vadderat kuvert och ett födelsedagskort. Det var soligt och blå himmel. Bussen in till stan brukar vara full till nästan bristningsgränsen på lördagar men idag var det förvånansvärt lite passagerare. Julhandlar inte folk?
Vi var tillbaka hemma strax före klockan 12. Då gick jag och la mig en stund med tanken att vila. Så mycket vila blev det dock inte. En halvtimmes skrivande och en halvtimmes läsning sysselsatte mig i stället. Och sedan drog den stora aktiviteten igång.
Eftermiddagen ägnades åt att baka lussekatter och att julpynta. Kartonger hämtades i omgångar från källaren. Snabeldraken fick komma ut och göra nytta. Granen kom på plats med alla sina dekorationer och adventsljusstake/-stjärnor likaså. Nu är det i alla fall lite jullikt här hemma. Alla ljusen lyser upp så fint i decembermörkret.
fredag 2 december 2016
Myror i brallan
På fredagar känns det som om jag inte kan komma hem snabbt nog. Jag vill hem och "kollapsa" i soffan. Idag blev det emellertid inte så. När jag hade hämtat barnen på fritids vid 15-tiden, åkte vi ut till Nova för att handla och för att de skulle ge mig förslag på vad de vill ha i julklapp.
Innan vi körde hem, stannade vi till på MAX för att äta middag. Oskar hade myror i brallan, som vanligt när vi ska äta, och han hann knappt andas för allt han hade att prata om. Gustav och jag hade ätit färdigt innan Oskar tagit en tugga av sin hamburgare. Vid ett bord intill vårt satt en lite äldre kvinna. Vi hade ögonkontakt emellanåt och när hon reste sig för att gå, kom hon fram till vårt bord och sade:
- Vilka trevliga och gulliga pojkar du har!
Det värmde, speciellt med tanke på att Oskar hade varit som en "studsboll". Jag är nog lite orättvis, när jag säger så om Oskar, eftersom att det kan ge intryck av att han är ett störande inslag. Det är han inte. Han är inte uppe och springer omkring. Han är inte högljudd. Han reser sig upp från sin plats och kommer ibland och ställer sig bredvid mig. Och så pratar och pratar och berättar och berättar han. Sitter man nära oss, så hör man vad han säger, och jag kan förstå att den här damen drog på smilbanden emellanåt, när hon lyssnade till Oskars olika samtalsämnen.
I bilen på väg hem satt Gustav och funderade:
- Mamma, är det inte konstigt att vi är så pigga, när vi vaknar på helgen? Vi vaknar ju vid samma tid som på skoldagar men då är vi inte pigga.
Jo, det är konstigt. Det har jag tyckt länge.
Hela hösten har Gustav gått på extra simundervisning i skolans regi på fredagar efter lunch. Idag berättade han, med lite stolthet (berättigad) i rösten, att han hade simmat "på det djupa".
Nu sover båda barnen. Vi har haft en mysig kväll tillsammans. De har ritat, lyssnat på musik och ätit popcorn. Och klockan 20 ikväll drog den nya säsongen av På spåret igång. Det är ett program vi tycker om att titta på alla tre och äntligen finns det ett TV-program att se fram emot att se.
Innan vi körde hem, stannade vi till på MAX för att äta middag. Oskar hade myror i brallan, som vanligt när vi ska äta, och han hann knappt andas för allt han hade att prata om. Gustav och jag hade ätit färdigt innan Oskar tagit en tugga av sin hamburgare. Vid ett bord intill vårt satt en lite äldre kvinna. Vi hade ögonkontakt emellanåt och när hon reste sig för att gå, kom hon fram till vårt bord och sade:
- Vilka trevliga och gulliga pojkar du har!
Det värmde, speciellt med tanke på att Oskar hade varit som en "studsboll". Jag är nog lite orättvis, när jag säger så om Oskar, eftersom att det kan ge intryck av att han är ett störande inslag. Det är han inte. Han är inte uppe och springer omkring. Han är inte högljudd. Han reser sig upp från sin plats och kommer ibland och ställer sig bredvid mig. Och så pratar och pratar och berättar och berättar han. Sitter man nära oss, så hör man vad han säger, och jag kan förstå att den här damen drog på smilbanden emellanåt, när hon lyssnade till Oskars olika samtalsämnen.
I bilen på väg hem satt Gustav och funderade:
- Mamma, är det inte konstigt att vi är så pigga, när vi vaknar på helgen? Vi vaknar ju vid samma tid som på skoldagar men då är vi inte pigga.
Jo, det är konstigt. Det har jag tyckt länge.
Hela hösten har Gustav gått på extra simundervisning i skolans regi på fredagar efter lunch. Idag berättade han, med lite stolthet (berättigad) i rösten, att han hade simmat "på det djupa".
Nu sover båda barnen. Vi har haft en mysig kväll tillsammans. De har ritat, lyssnat på musik och ätit popcorn. Och klockan 20 ikväll drog den nya säsongen av På spåret igång. Det är ett program vi tycker om att titta på alla tre och äntligen finns det ett TV-program att se fram emot att se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)